Norge del 2/3: Galdhøpiggen

Nu åter till norgeresan. Efter turen vid Leirvassbu åkte vi en knapp timme för att komma upp till Spiterstulen. Trevlig men välbesökt hytta som erbjuder tältning i området med tillgång till toaletter, dusch och framför allt torkskåp. Duscharna och toaletterna var ok, dock ganska smutsiga. Torkrummet var dock perfekt, med tanke på hur framför allt barnens skor var efter första toppturen.

Dalgång med flod

Amundsens anslöt efter en lång tur i bilen, och efter en god natts vila började vi dagens vandring.

Tjejer i pilotbrillor
Det är pilotbrillor som gäller på fjället i år…

Vägen från Spiterstulen är väl mest som en lång uppförsbacke. Det finns en del bäckar, men inga fjällsjöar som området kring Kyrkja.

Matilda med ryggsäck
Dags att köpa vettig ryggsäck till Matilda? Carl Johans lånade ser lite stor ut i modellen…

Alla barnen, inklusive Gustav hade visat gott mod under första turen, så vi håll tummarna för att trenden skulle hålla i sig. Och visst gick det jättebra – vädret var lysande och med några extra fikapauser hölls humöret på topp.

Pappa med barn

Efter några timmar kom vi till slut upp till toppen. Själva toppen var stundtals lite överbefolkad (inte som dagen innan när vi var helt för oss själva), men visst var det en härlig känsla att stå med hela familjen på “nordens tak”.

Familj på Galdhøpiggens topp

Innan kortet hade Gustav lagt sig att vila en stund efter matsäck. Inte så pigg att på vakna för fotografering, men efter att bytt strumpor och fått i sig några Läkerol-tabletter var han igång igen för vandringen ned.

Även denna gång hördes skratt och tjut när barnen i förtjusning åkte rutschkana ner för snön.

Gustav åker rutschkana

Gustav snart hemma
Snart hemma…

Till slut kom vi hem till tälten igen. 12 timmar, 1500 höjdmeter upp och ned (plus alla extraturer i pulkabackarna 🙂 och fantastiks utsikt hela dagen! Hungriga som vargar så det blev frystorkat och sedan somnade både barn och föräldrar raskt…

Gustav sover i tält

Blixtar (utan dunder)

Satt och skrev på bloggen om Norge. Matilda kommer ned och frågor om jag har sett blixtarna. Blixtarna? Inte utan åska, väl??

Jag följer med ut, och mycket riktigt lyser ett enstaka moln upp, nästan regelbundet var tolfte sekund. Men inte en åskknall hör jag, trots att molnet inte ser ut att vara så långt borta.

Jag har inte tid att ta mig till någon riktig utsiktsplats, utan det blir ett par bilder från altanen:

Blixt i moln bland gatlampor

Blixt i moln och träd

Jag kommer ihåg att jag sett något liknande i fjol. Men då var det över en sjö i Etiopien:

Blixt i moln Etiopien

Norgeresa – del 1 / 3: Kyrkja

Klicka gärna på bilderna – då visas dom i bättre upplösning

Första semesterveckan avklarad – och det blev en riktigt höjdare. Sista 14 dagarna har vi dagligen kollat väderprognosen och när dom lovade sol 3 dagar i sträck var det ett lätt val att åka tillbaka till Norge. Först hade vi planerat två lite enklare vandringar till Preikestolen och till Trolltunga. Filip och Clara var jag inte så oroad för, men detta skulle ju bli premiärturen för Gustav…

Sedan visade det sig att även familjen Amundsen skulle till Norge, men dom hade en dag mindre. Vi bestämde oss för att slå följe med dom under några dagar. Eftersom vår ursprungliga rutt skulle ta för lång restid bestämde vi oss för att satsa på Jotunheimen istället med siktet inställt på Galdhøpiggen. Vi körde i förväg dagen innan…

Resan från Göteborg tar ju några timmar (7 ½ för att vara exakt). Vi tog en paus med bad och middag i Strömstad. Sedan vidare över gränsen, och strax före klockan tio hittade vi en camping strax utanför Otta. Visserligen lite ljud från både vägen och forsen, men snart somnade vi gott. Rent och fint med fräscha toaletter och duschar, och för norge anständiga 170 kr för två tält…

Första dagen hade vi som sagt för oss själva. Vi åkte upp till Leirvassbu fjällstuga där bilen parkerades och planen var att gå upp på Kyrkja – en spetsig topp kring 2000 meter.

Vilken tur skall vi gå?

Vart skall vi gå

Leirvassbu ligger otroligt bildskönt, men landskapet är nog sådant att det ofta blåser kallt där. Åtminstonde dom få gånger jag har varit på plats. Men solen sken och vinden avtog allt mer under dagen.

Efter några hundra höjdmeter bjöds man på en allt mer strålande utsikt. Området har flera små sjöar, på några fanns det fortfarande isflak:

Isflak

Ytterligare en bit så bjöds vi på de första snöpassagerna. En och annan snöboll kastades också, så här mitt i juli…

Matilda och Gustav på snö

Vatten dricks med fördel ur kåsa från närmaste bäck. Detta gjorde stort intryck på barnen som snabbt utnämnde Norge till ett av världens bästa länder. Ett land med så gott vatten måste uppmärksammas!

Clara med kåsa

Efter några timmar började stigningen bli lite mer brant. Kyrkja är en fin topp, med branta backar runt om – upp dit skall vi!

Till tops

Filip tog ledningen sista biten, tätt följt av Gustav som visade sig vara en riktig hejare på att klättra över stenblocken. Tjejerna var riktigt duktiga dom med, men mamma föredrog att gå bakom för att se att alla skötte sig.

Sista biten

Uppe på toppen! Belöning i form av kex-choklad (det är faktiskt inte godis när man är i fjällen) och nötblandning. Pappa belönas med en puss.

På toppen

Puss

Många väljer att gå upp och ned samma väg. Norr-sidan är för brant för att klättra utan rep, men så fort vi kommit ned från de brantaste partierna ville barnen upptäcka nya marker, bidragande orsak var nog var de snöklädda backarna låg. Snön inbjöd till hopp:

Clara hoppar ned

…eller rutschkana:

Filip åker ned

…eller att springa hand-i-hand:

Springer hand i hand

Så här blev turen till slut:

Kyrkja track

Det här med vandringskängor för barn är inte så lätt. Vi hade letat runt en del hemma, men det enda vi kunde hitta var enklare skor i barnstorlekar. Det slutade med att Filip fick gå i sina gympa / springskor, och efter alla turer i snön blev fötterna lite blöta… Men blöta fötter är inget som hindrar Filips humör inte!

Skrynkliga fötter

Första natten ute…

Igår hade vi folk över på eterrätt. Totalt en 60-70 personer, så vi lånade ihop lite extra bord och satte upp på altanen. Vädrets makter var med oss, för trots småregn och mulet nästan hela dagen fick vi några härliga timmar i kvälls-solen. Men eftersom vädret hade varit som det var hade vi letat fram de flesta filtarna i huset, av rädsla för att gästerna skulle sitta och frysa under glass-mumsandet.

Efter att gästerna hade lämnat upptäckte barnen vilka förträffliga kojor som kunde byggas av bord, stolar och filtar. Och visst, nu är det ju faktiskt sommarlov, så de fick hållas ett tag:

Sova ute 3 (1)

Sedan bestämdes att det skulle vara såå mysigt och sova ute också. Ut med gästmadrasser, sovsäckar och kuddar. De hittade ett par ficklampor med batterier, men Filip blev utan och fick klara sig med sin iPhone:

Sova ute 4 (1)

Sova ute 2 (1)

Sova ute 1 (1)

Mitt i natten var Filip klok nog att smyga in och lägga telefonen på laddning, för vid sex-tiden på morgonen väcktes alla barnen av ett riktigt skyfall.

Sova ute c 2

Sovsäckarna blev rejält blöta, och någon vaknade bra mycket snabbare än vanligt. Ikväll räknade vi flera nya myggbett på alla tre, men inget av detta avskräckte – ikväll skulle de absolut ut igen, men denna gång under bar himmel…

Sova ute c 1

Löpning

Hade man frågat mig för 10 år sedan så hade jag svarat att löpning, det var inget för mig. Visserligen hade jag gjort båda Stockholm maraton och några Göteborgs-varv, men mer för utmaningens skull och då utan någon större njutning. Inga strålande tider heller för den delen…

Sista åren har det hela ändrats. Jag springer nu gärna till och från jobbet, en långtur på helgen, och jag älskar det!

Jogging 5
Hemma på klipporna på väg till Fiskebäck

Under resor är löpskorna en självklar del av packningen – jag vet inget som är mer avkopplande efter en flygtur eller någon bättre metod för att utforska en ny stad och upptäcka nya miljöer.

Jogging 4
Grundsund, Bohuslän

Jogging 2
Entoto Mountain, Addis Adeba, Etiopien

Jogging 1
London, England

I helgen var vi i Stockholm. Jag och Matilda tog tillfället att ta en långtur i underbara Tyresta Nationalpark. Målet var ett par mil på fina skogstigar, och vädret var bästa tänkbara. Vi hade en underbar tur – skogsområden blandat med gårdar, sjöar och småtjärn, småstigar och grusvägar, lugn jogging blandat med fartlekar.

200 meter kvar till bilen och brant nedförsbacken. Matilda ligger lite framför och jag tänker att det är bäst att springa om så att hon inte blir alltför kaxig. Krasch! Rejält snedtramp och foten viker sig. Jag rullar runt i gruset, iPhonen flyger all världens väg. Lite skrapsår, visst ok, men mycket värre är att foten direkt svullnar upp som en ballong – det blir att hoppa på ett ben tillbaka.

Nu har jag knappt kunnat gå på en vecka. Visst blir det långsamt bättre, men nästa långtur känns långt borta. Urk! Jag har blivit endorfin-beroende och jag har abstinens!

Jogging 6

Vår blir till sommar

Vi har avslutat vinterns och vårens aktiviteter. Clara hade sin sista träning med konståkningen för säsongen, och jublade glatt när hon klarade “märke 6” på avslutningsdagen. Jag tar tillfället i akt att jämföra tele-objektiv och konstaterar (igen) att 200/2 objektivet är både tungt och otympligt. Inte speciellt diskret. Dessutom tog det en stund innnan jag upptäckte att finjusteringen av autofokuseringen inte var exakt rätt inställd (bländare 2,0 ger ett väldigt smalt skärpedjup). När kamerahuset till slut är rätt justerat konstaterar jag dock att kameraobjektiv inte blir bättre än så här… Tydligt bättre än 70-200/2.8 zoomen, och den är inte dålig… Måste se till att använda detta underbara objektiv oftare! Körde även med Nikons 2x Teleconverter, men tyvärr blir kvaliteten märkbart sämre. 1,4 och 1,7 fungerar då bättre.

Maj blir sommar 2013 2

På Frölunda torg har man byggt en ny lekplats. Filips favorit är Parkour-delen och Clara dras gärna med i övningarna. Vi kör dit en eftermiddag och jag får pröva att hoppa runt på nya studsmattor. Förstår tjusningen, även om jag krasst konstaterar att min panterliknande kropp är aningen stelare än jag trodde. Måste vara spår av tidigare träningspass…? Kameran följde med, men bara ett objektiv för att hålla väskan lätt. 16 mm fisheye fungerar ibland, men skall kanske inte överanvändas.

Maj blir sommar 2013 1

Jag var bortreset under premiäredoppet. Matilda hade tidigare firat sista delmomentet av sin specialistsjuksköterske-utbildning med tårta och bad. Grattis älskling!! Förra helgen var det fortfarande fint väder och nu kunde även pappa följa med. Det var inte jättevarmt, men barnen är inga badkrukor. Skojbråk och Filip blir så här glad när han får i syster i vattnet:

Maj blir sommar 2013 3

Clara är inte sen att ge igen 🙂

Maj blir sommar 2013 4

Leirvassbu, Jotunheimen

Det blev en kort tur till. Gabriel fick förhinder, men Ulf kunde följa med och efter att ringt och bekräftat att vägen skulle vara öppen planerade vi att åka till Turtagrö för att botanisera bland topparna i Hurrungarna fjällområde. Tyvärr visade sig vädret även denna gång bjuda på motstånd, och en bit upp på väg 55 var det uppenbart att vår framhjulsdrivna Volov, förvissor försedd med vinterhjul, inte hade en chans mot den snö som blåste in över vägen. Bara till att vända…

Plan B – Spiterstulen igen. Inga konstiga skyltar här inte – förrän vi var 3-4 km från stugan. Där var bommen låst och en handskriven skylt – “stängt 1/5 till 25/5”. Jippi. Övernattning längs vägkanten, men en V70 med nedfällda säten fungerar över förväntan. Speciellt som vi fuskat och tagit med kuddar denna gång…

Topptur 2 4

Tidigt nästa morgon åkte vi vidare till den bommade vägen in till Leirvassbu. För blott 60 norska kr fick man förmånen att köra in på vägen som sommartid leder hela vägen fram till fjällhotellet. Vintertid är det skidor som gäller sista 5 km. Eller snöskoter visade det sig. När vi höll på att packa ut bilen kom två norrmän som var trötta på att vänta ut det dåliga vädret. 150 kr enkel resa per person. “Allt kostar 150 kr i Norge. Skoter, brus, parkering… 150 kr…”

Vi avböjde skotererbjudandet och tog sikte på Stetinden. Efter 4 km längs med skoterspåret låg dimman så tät mot toppens riktning så vi bestämde oss för att prova andra hållet – här såg det bättre ut. En kort stund slutade det snöa, dimman lättade och man kunde se Stetinden på andra sidan…

DCIM100GOPRO

Vi gick upp 4-500 höjdmeter, och när vädret verkade hålla sig hyffsat stabilt körde vi ner för att gå upp på andra sidan. Lite luft mellan svängarna i det för övrigt nära meterdjupa pudret:

Topptur 2 2

Denna gången hade jag lärt min läxa angående matintag. Dubbelmackor med jordnötsmör och Nutella samt ett litet kök med varsin påse frystorkat. Jag använde Optimus lilla brännare Crux som fungerade helt ok. Jag ångrar dock att jag inte köpte kärl med värmeväxlare (dom var slut), och nästa gång skall ha lite bättre vindskydd – smörgåsarnas aluminiumfolie fungerade sådär.

Topptur 2 3

Efter maten blev det åter tät dimma och rejält med snö. Toppen fick vänta denna gång. Djupt puder på vägen ned, tyvärr lite dålig sikt, men ingen risk att man slog sig om man trillade (i snön dvs)

Topptur 2 1

Topptur 2 5

Notera Camlebak slangen. Jag älskar detta vätskesystem när jag är ute och cyklar. På skidtur fungerar det sådär. Efter en timma är det slush puppie. Ytterligare 30 min och det är helt stopp. Vinter = flaska, sommar = Camelbak.

Nästa dag letade vi febrilt efter lämplig plats i närområdet med lucka i molntäcket. Tyvärr snöade det mer än någonsin. Körde fast med bilen – 4WD nästa gång vi köper bil, så får det bli. Så det blev inte mer denna gång. Dagen efter kallade familjeplikter, och självklart pronogstiserade yr stor sol, -2° och närmast vindstilla.

Topptur 2 6

Men bergen finns kvar. På återseende, var så säker 🙂